Lyckat halvmaraton i sydeuropeisk värme

Söndagen den 23:e maj inträffade det som vi alla väntat på sen vinter-OS i Vancouver: Tivoli-Lauf här i Aachen.

Jag anmälde mig till loppet på torsdagskvällen - sent eftersom jag under en längre tid (läs: en vecka) lidit av en sjukdom (läs: förkylning).

Kring klockan 15:30 började jag och Per vår färd till "Tivoli" som är Alemannia Aachens nya hemmaarena.

Startskottet brann av klockan 17:00 och tre varv kring en halvjobbig bana var att vänta. Per ställde sig på en extremt strategisk plats så att jag hade tillgång till min specialpreparerade energidryck två gånger per varv! Detta var ovärdeligt och avgörande för en eventuell framgång.

Varv 1
Springer på och som vanligt: alldeles för snabbt. Känner mjölksyra i benen efter 4 kilometer och har dålig kontakt med musklerna. Denna känsla släpper efter en säkert 1.5 kilomer lång nerförsbacke.

Varv 2
Känner mig ganska stark men det är otroligt varmt och jag är lite yr. En slurk av energidryck vid "vattenstationen Per" resulterar i en socker och vatten topp och jag är starkare än aldrig förr... i 400 meter. Sen kommer stigning nummer två.

Nu är det jobbigt och jag börjar titta på kilometerskyltarna. Jag tänker i procent och jämför med andra lopp och löparrundor. Det här ska gå att fixa!

Varv 3
Kring 7 kilometer kvar och nu försöker jag tänka så lite som möjligt och låter benen jobba autonomt. När jag nått toppen av den värsta stigningen, trycker jag i mig vatten och tar en svamp och klämmer ut vatten över hjässan och trycker upp svampen i armhålorna för att svalka mig lite. Det är 3 kilometer kvar - ungefär 12 minuters ansträning och jag börjar gasa på i den långa nerförsbacken.

Jag tar rygg på en kille som ser rätt så stark ut och springer om honom när det är en kilometer kvar. Han flåsar mig i nacken och jag lägger i sista växeln när jag ser målfållan Han kräks mentalt och jag piskar honom med hela 3 sekunder.

Resultat
Plats 10 av 254
Tid 1h 29min 53sek

Jag är otroligt nöjd men jag skulle aldrig klarat att springa under 1h30min utan Pers hjälp!

Gött gräbbz att ni äntligen börjat skriva igen... Jag befarar dock att ni eldar för kråkorna!



Det vore därför rätt fint att, för att bespara er mödan med att krysta fram dessa mediokra inlägg, de som faktiskt läser kunde skriva nått i kommentarerna! (nu gjorde jag mig själv skyldig till denna dödssynd, uppenbarligen!)

fortsättning

Livet i Aachen är i allmänhet heeeelt ok. För nån vecka sen hade vi fem dagar med extrem sommarvärme och vi trodde bestämt att den skulle hålla i sig. Nu har vädret skiftat till nån form av deppig svensk inlandsvår, men bondbrännan sitter kvar på armarna och vittnar, som en hällristning, om en svunnen tid då saker och ting var lite bättre.

Jag (Johan) är nu en vuxen man. Jag är 25 år gammal, jag har inget jobb, jag har ingen bil och jag äger ingen egen bostad. Jag "äger" ej heller en fru. Vem är jag? Ja, det är helt riktigt... jag är en pojke i kris.

Jag vill härmed tacka för alla fina gratulationskort som kommit på posten! Tack :)

Framtiden

Under v.21 planerar vi att resa runt lite i Tyskland.

v.22 kommer vi hem till Sverige (31:a maj till 9:e juni)

Frankfurt och Köln

Med dryga tre månader kvar av vår vistelse här i Tyskland har vi nu känt hur det börjat rycka i upplevelsetarmen.

Den 25:e april åkte vi exempelvis till Bonn för att se finskan Heini springa maraton och fullfölja detta lopp på den otroliga tiden 3h31min.

Den 1:a maj, dagen efter Valborg, åkte vi till Frankfurt för att spana Tysklands finanskvarter och enda riktiga skyline. Vi tog tåget kvar över nio på morgonen från aachens centralstation. Tåget tog oss till Siegen som är den sista anhalten i NRW (Nordrhein Westfalen), detta för att vi reser kostnadsfritt i detta bundesland. Frankfurt ligger i Hessen och här måste vi tyvärr betala.







Det kostade oss totalt 37 € att åka från Siegen till Frankfurt. Tåget var riktigt skabbigt och sätena svampiga. Per hade en nörd breve sig som satt och smilade när vi pratade svenska, samtidigt som han själv läste samma sida om och om igen i en bok i grundläggande högskolematematik.

Väl framme, mötte vi upp Anna och låste in våra ryggsäckar på centralstationen. Vi gick längs Kaiserstrasse till stadskärnan och tog en kaffe tillsammans innan Anna rörde sig vidare till sin klätterträning.

Jag och Per passade på att själva göra Frankfurt. Vi strosade omkring, leendes, fjärtandes, på de exklusiva gatorna. Vi sökte oss till det näst högsta huset i staden och åkte upp till taket för en mindre peng. Det var otroligt häftigt att få se staden från den här höjden! (foton kommer senare).

Vi åt en mindre lunch och mötte sedan upp Eleonor vid centralstationen. På kvällen åt vi middag tillsammans på en lite finare restaurang. Vi övernattade hemma hos Anna i Hanau.

På söndagsmorgonen fick vi besked om att vi kunde åka med en viss Roman tillbaka till Aachen från Frankfurt. Vi hittade möjligheten till denna samåkning på sajten www.mitfahrgelegenheit.de. Roman ägde en svart AlfaRomeo och körde stundtals i 190km/h på Autobahn.

Den 12:e maj åkte vi till Köln för att titta på VM-hockeymatchen mellan Finland och USA. Jag låter bilderna sköta talan. :)